13:09:57
den 24 september 2013
Vaknade och dröjde mig kvar hos Océan tills klockan blev runt 12:30 då jag gick hem och åt lunch med min familj. Det var köttbullar med ris och det var hur gott som helst. Sedan så satt jag framför datorn mer eller mindre hela dagen. Fixade med bilder och inlägg på bloggen. Läste era(era=någon verbform av ser på spanska så det blir jätte konstigt när jag skriver och läser det hihi) fina kommentarer på inlägget den 19 september. Jag upptäckte när jag snabbskummade igenom inläggen att de senaste dagarna verkar jag ha varit lite deppig. Men det verkar börja vända. Från och med i lördags kväll(söndags?) har det känts bra. Océan sa att det verkar som att jag är den som har haft det svårast här, och det tror jag att hon har rätt i. Men jag kämpar på och som sagt, nu börjar det gå lättare igen.
Var inne på Facebook och laddade ner poddradioavsnitt från Sr.se (minipensionär). Runt 15 hängde jag med Sofi hem till hennes kompis och vår granne och drack Mate utan socker. Det tar lite tid att lära sig gilla det, men jag jobbar på det. Sofi och hennes kompis vill komma till Sverige och jobba för de tycker att man får så mycket bättre betalt i Sverige. En normal lön här är 4000$(≈ 5000 sek) och för övrigt så är tecknet för argentinsk pesos ett dollartecken med ett sträck, så tyck inte att jag skriver för mycket fel. Jag fick även se bilder på familjens någonting någonting dotter på ett halvår och som hade hål i öronen. Jag tyckte att jag var ung och hade hål i öronen när jag var 6 år, men här har ett barn på 6 månader hål i öronen. Jag vet inte hur det är nu för tiden i Sverige men jag fann det lite annorlunda.
När jag kom hem så tog jag en promenad på en timme samtidigt som jag lyssnade på Sommar med Mando Diao. Åh, jag blir typ flummig av att lyssna på deras lätt monotona röster som talar på lätt dalmål och berättar om deras liv. Det är något rogivande över det. Samtidigt gick jag så nära jag nu kunde komma de rika husen på andra sidan landningsbanan för privata propellerplan och sedan vidare till en ny del med de fattigaste husen och försökte med hela mitt huvud och hjärta förstå. Det går inte så himla bra. Klasskillnad handlar om så mycket mer än bara i vilken del av staden man bor. Det handlar även om att oberoende på vilken del av staden du bor så är det möjligt att man går i samma skola(åhh vad bra tänker ni nog), men den ena behöver anstränga sig för att spara ihop för att kunna ha råd med skolavgiften varje månad, för att få en chans till en bättre utbildning. Den andra går där för det är den enda skolan som inte är helt värdelös. De går i samma klass, men den ena åker självklart till Bariloche, den andra har inte ens en fungerande tv. Jag har länge funnit det som ett hinder att skolan endast får erbjuda aktiviteter som max får kosta runt 400 sek, och resten måste klassen jobba in. Men det är faktiskt jävligt bra. Skolan och allt som berör skolan ska inte vara beroende på vilka ekonomiska förutsättningar man har. Skolan ska vara lika för alla, och vi måste jobba för att den ska få fortsätta att vara så.
När jag kom hem hade jag inte hunnit lyssna klart på hela sommar, har fortfarande lite kvar. Istället gick jag ut och var lite social med mina rökande värdbröder. Passiv rökning (är det orden?) here i come! Sedan duschade jag och ska nu (klockan 21) gå ut och vara social igen. Vi ska få gäster för min mormor fyller år idag så det är kallas! Puss på er så får ni lite fina familjebilder med detta inlägg! 
