elinenargentina.blogg.se

Tänkte tilldela ett inlägg till mina syskon, jag har ju en hel del av dem. Närmare bestämt 7 stycken. (Jag som är ensambarn och allt) Det jag egentligen bara vill säga är att jag älskar dem så himla mycket.

 

Jag har några vänner som är på utbyten samtidigt som jag. Några i Argentina, några i andra delar av världen som har problem att komma överens med sina syskon. Sedan har jag så klart vänner som precis som jag älskar sina syskon. Jag tänkte ta och beskriva dem lite var för sig.

 

Mattias- Mattias är min yngsta bror. Han är 5 år gammal. Visst kan det ibland vara irriterande med en 5-åring biland men den absolut största delen av tiden är han bara hur söt som helst. När det var jul sprang han fram till mig först, kramade om mina ben och önskade mig god jul. Ibland kommer han för att be mig läsa bröderna lejonhjärta för honom och när jag är borta en dag eller två så frågar han var jag har varit någonstans. Hur söt som helst

 

Ayrton- Ayrton är min 12 år gamla broder. Han är så otroligt gullig men fåordig. Han har som vana att komma in i mitt rum och bara ligga bredvid mig. Vi brukar prata om lite allt möjligt eller bara inte prata alls. Vi gillar att bara vara i samma rum liksom. Jag tror att han uppskattar att ha någon som inte ser honom bara som ett barn utan någon som kan sitt ner och faktiskt prata som en jämnlike. Jag brukar fråga honom om han kommer sakna mig, och vad han kommer göra när jag åker hem och då svarar han ALLTID helt kort "fortsätta i skolan" och "kanske att jag kommer sakna dig" men jag tror att han kommer att göra det. Visst kan han vara jobbig i bland ( han är 12 OCH min bror) men inte ofta. Och han frågar mig minst en gång om dagen om jag vill ha massage. Hallå, hur kan man inte älska honom?!

 

Adriana- Adriana är min 19-åriga syster. Vi är varandras vapensystrar och står vid varandras sida i vått och torrt. Det finns inget väsentligt som hon inte vet om mig och inget väsentligt jag inte vet om henne. När jag får problem, har en fråga eller bara känner mig allmänt arg på tillvaron så är hon den jag hamnar hos. Vi lever väldigt nära varandra (vi sover i samma säng, i samma rum 5-6 dagar i veckan och gör mycket ihop) så klart att jag kan bli irriterad på henne. Men vid dagens slut har vi hittat tillbaka till varandra och hon är den som alltid kommer att vara den första som tröstar, hjälper och skrattar med mig.

 

Ignacio och Gonzalo- Bara två himla sköna killar alltså. Mina två 18 åriga tvillingbröder är bara så himla sköna. Om jag någon gång får ett stort problem så går man bara och hänger med dom en timme eller två så känns problemet inte lika viktigt eller stort längre. Spontana och avslappnade.

 

Shofy- Min äldsta syster som är 23 eller 24 som är den som alltid tror på mig. Som alltid säger att det bästa jag kan göra är att lyssna på mig själv och göra det jag vill. Det är hon som lärde (eller försöker lära) mig att leva i stunden. Att gårdagen eller morgondagen inte spelar någon roll för det viktigaste är att göra det bästa, dvs det man vill i stunden. Om det sedan är att läsa en bok eller åka till en restaurang klockan 12 på natten en onsdag spelar det ingen roll. För du har fått leva i nuet. När jag börjar stressa eller inte vet vad jag vill försöker jag tänka som hon tänker och göra det hon skulle ha gjort.

 

Mattias- Min äldsta bror som jag alltid tror att är 30 men som egentligen bara är 28. Vi har pratat en hel del genom mitt halvår här. Om allt från att hitta sin stora kärlek (han är en romantiker) till hur man på bästa sätt fångar en fisk. Han har alltid tid att lyssna och är alltid orolig för mitt välbefinnande (på ett bra sätt, vet inte hur många gånger han har sagt "du ser ledsen ut, vad har hänt?") (oftast har jag inte varit ledsen) vi skämtar och pratar och bara tar det chill.

Är så himla tacksam för att jag fick bli syster till alla mina syskon. Älskar dem alla, på sitt vis. För alla är de olika och för mig är de alla perfekta.