22:11:34
BARILOCHE
Nu är jag hemma efter min superhäftiga resa till Bariloche!! Jag kom till Avellaneda i går kväll runt 23:30 och tog då en remis hem. Sedan fixade jag pytte lite med småsaker men ganska snart gick jag och la mig. Sedan har jag sovit i mer eller mindre ¾ dygn. Så trött var jag. Jag har funderat lite under hela resan hur jag ska lägga upp detta inlägg och har nu landat i att jag inte kommer att skriva dag för dag utan kommer att ha övergripande inlägg om akriviteter, nattklubbar etc. Om ni inte vill läsa allt kan räcker det med att läsa sammanfattningen i slutet och kolla på alla fina bilder!
Bussresan ner:
Klockan 01:00 var min väckarklocka ställd på och runt 01:30 kom en remis och hämtade upp mig och min packning. Bussen skulle gå 02:00 men innan hade min klass previa med fernet och cola. Jag tyckte inte att vara full på en bussresa på 36 h (men då trodde jag att bussresan var på 48 h) var bra ide, men det var kul att stå och tagga med de andra deltagarna på resan. Totalt var vi runt 30 personer från Avellaneda, dvs. 10 pers. mer eller mindre från varje klass=hälften av varje klass. Innan vi åkte ner behövde alla betala en hotellförsäkring på 800$ som ingen hade informerat mig om. Som tur var hade jag pengarna så det gick bra. Väl nere i Bari fick jag ta ut mer pengar.
På bussen satt jag med Ana Laura. Det var feststämning och alla blåste i sina (JÄVLA) visselpipor och dansade. Hela grejen med du-måste-sitta-på-din-plats-och-vara-lugn kan du glömma på ”klassresor” i Argentina. Vi sprang runt och dansade och ingen hade säkerhetsbälte. Efter runt 1-2h kom vi till Reva där vi skulle hämta ytterligare än klass som skulle med på resan. När denna klass hade kommit på var det tvivelaktigt om det fanns sittplatser till alla, på en resa på 36h. Jag ville inte släppa min plats men snart insåg jag att det nog inte skulle vara något problem. Det fanns nog inte en stund som alla satt på sina platser och dessutom så tror jag att alla hade varsin plats till sist ändå!
Stolarna på bussen var riktigt stora och härliga. Mycket bättre än de stolar som bussarna i Sverige har enligt mina erfarenheter. Det fanns även en toalett som man INTE fick bajsa på, haha. Toaletten var även rökzoon så man ville inte gå på toa vid fel tillfälle. Bussen stannade ett antal gånger på olika mackar och då kunde man gå på toa, samt köpa något tilltugg. Vi fick två mål mat på vägen ner, lunch runt 15 tror jag och sedan middag 02:00 på natten. När vi väl på kom fram till hotellet, 17 två dagar efter det att bussresan börjat fick vi även lunch. Jag tror att vi var lite försenade, vi hade nämligen behövt byta buss två gånger under resan ner.
Förutom att dansa så höll los coordniadores(=reseledarna) i lite övningar. Vi(=inte jag för jag förstod inte vad de sa riktigt) sjöng/skrek olika sånger. Mång med budskapet ”vi ska festa så jävla hårt i Bariloche” eller ”Nu ska vi knulla i Bariloche”. Som sagt var det våra (helt underbara, love you guys) coordinadores som (heter Guillermo, Jose och Gabriel) lärde ut dessa sånger. En annan lek som vi körde heter ”radio” och då spelade man musik medan folk skickade sms med olika budskap(ofta lite sexistiska) till en coordinador som sedan läste upp budskapet i mikrofonen. Vi körde även ryska posten (förlåt om jag skriver fel namn, lite svårt att komma ihåg vad lekarna man körde som åttaåring heter) Det var hur som helst en person med ögonbindel som sedan skulle välja en annan person. När man valt person kunde man sedan välja vad man skulle göra med denna person (med ögonbindel på) och alternativen var mer eller mindre hångla eller hångla. En fin lek som los coordinadores höll i. Jag hade väldigt svårt att förhålla mig till detta. Det finns (dessvärre) något fascinerande med dessa typer av lekar samtidigt som jag veet hur dåligt inflytande dessa härskarlekar kan ha på gruppdynamik och självförtroende.
Bussresan ner gick bra. Vägarna har inte samma kvalitet som i Sverige. Vi åkte genom väldigt vackra områden med stora öppna landskap och när vi närmade oss Bariloche även upp genom berg och ner genom dalar. Även om resan var 36 h gick den väldigt fort och det var väldigt roligt. Jag skulle inte ha haft något problem om resan hade varit 48h istället.
Mat:
Innan jag åkte hade jag hört att maten skulle vara väldigt bra i Bariloche men helt ärligt så var nog maten det som jag blev mest besviken på. Maten vi fick var skolmat. Den både smakade och såg ut som skolmat. Det som dock var speciellt var att vi faktiskt fick en relativt stor salladsbuffé till varje måltid (lunch och middag) som jag gladde mig åt. Då jag gärna plockade på mig tomat, sallad och majs från buffén så var det ägg och ris som mina Argentinska vänner ansåg var mest lockande på bordet. Det som saknades i salladsbuffén var dock gurka. Jag har inte ätit gurka på 2,5 månader. Det är heelt sjukt. Och jag insåg inte att jag hade det förens det inte fanns gurka på salladsbordet.
Vi åt mat 5 gånger om dagen; frukost, lunch, fika, middag, ”femte måltiden”. Frukosten var väll kanske det jobbigaste måltiden. Vår hotellfrukost bestod av kärleksmums, vitt bröd och marmelad. Det nyttigast var väll chokladflingor med super söt yoghurt. Till drick fanns saft. Jag som ville ha en god och nyttig frukost för att jag var hungrig med bröd, ost, skinka, juice och kaffe proppade i mig lite socker och gick sedan till aktiviteten.
Fikat fick efter vår eftermiddagsaktivitet. Den bestod i allmänhet av en väldigt god liten chokladdoppad kaka med dulce de leche i mitten. Jag skulle kunna äta hur många som helst utav dessa. Till denna chokladiga delikatess så serverades oftast varm eller kall chokladmjölk som smakade som oboj. Det kändes lite Sverige. Om det inte var chokladmjölk så var det saft/söt juice.
”femte måltiden” är väll den måltid som jag uppskattade absolut mest. Måltiden serverades mellan 03:30-05:30 och bestod ofta i form av en varm macka, varmkorv eller hamburgare. I Sverige skulle det kallas fyllekäk. Det var hur härligt som helst att komma hem från nattklubben och få ett litet varmt måltid men för att få sitt välförtjänta mål mat var det viktigt att ha sin biljett. Utan biljett, ingen mat.
Tre gånger under resan var det extra fina middagar. Den ena var i mitten av resan på hotellet där vi då fick en tre-rätters middag som var extra fin. Dagen vi red blev vi även bjudna på stor och god asado och sedan fick vi glass som efterrätt. Den sista middagen som var lite av en galamiddag. Den fick man betala 350$ för att gå på (och sedan lite till för en t-shirt sista kvällen på nattklubb). Middagen var på en lite finare restaurang och till maten blev man serverad rött vin samt vitt mousserande eller champagne. Jag vet inte men det kändes lyxigt, och mina argentinska vänner njöt av ”den öppna baren”.
Sömn:
Eller kanske bristen av sömn. Att sova i Bariloche är en synd. Man sover inte. De dygn som jag sov mycket lyckades jag kanske få ihop 6 timmars sömn. Oftast sov jag väll runt 5-3 timmar. Från bussresan ner, till bussresan tillbaka gällde detta. Man gick upp tidigt för att ha aktiviteter. Sedan hade man aktiviteter mer eller mindre hela dagen. På kvällarna var det middag innan man klockan 23 gick ut på nattklubb och kom tillbaka runt 3 eller 4 och då skulle man äta ”femte måltiden” och sedan komma till ro i ett rörigt hotell fullt med ungdomar som springer runt och skrattar. Nästa dag skulle man sedan upp 8. Om man hade sovmorgon till 11 kom man i säng 5. Om man la sig tidigt dvs 2 började morgondagen 7. Den näst sista natten sov jag 3 h och sedan dygnade jag. För även om man inte sover i Bariloche, sover man VERKLIGEN inte sista natten
Men sömnbristen och det höga tempot gjorde även att alla blev lite sjuka. Jag har haft en täppt näsa, ont i halsen och en speciell form av spänningshuvudvärk. Nu har jag sovit i mer eller mindre två dagar och alla dessa symtom har nu släppt.
Aktiviteter:
Schemat i Bariloche är fullpackat med massa roliga saker. Den första dagen var det en rundtur i Bariloche där vi fick se olika väldigt vackra platser. Man skulle dricka rent flodvatten utan att använda händerna för det var någon viktig ritual och sedan på sista utkiksplatsen kunde man köpa lokalt vin samt prova chokladlikör, dulce-de-lechelikör och jordgubbslikör. Enligt mina vänner smakade chokladlikören som chokladsås blandat med lite alkohol. Bariloche <3 choklad. Efter det var det besök på en chokladfabrik vilket egentligen inte var så speciellt, men man fick proväta lite choklad.
Andra dagen var det utflykt med båt som gällde. Alla var väldigt trötta efter första dagens festande men på båten drog coordinadores igång ett nytt dansparty. Det blev danstävling för tjejer och killar. Killarnas danstävling var underhållande. De rör så himla häftigt på sina höfter här, och bättre blir det när de även tar av sig tröjorna för att få mer poäng. De manliga coordinadores dansade utan tröjor med en grupp tjejer. Argentina är annorlunda från Sverige. Argentina är fest.
Förutom all denna dans på båten fick vi även se två riktigt häftiga öar och ta massor med kort. Naturen är riktigt häftig i Bariloche och jag förstår varför folk åker hit för att vandra, så vackert som det är här.
Andra aktiviteter som jag har fått prova på är höghöjdslinbana. Jag som är höjdrädd trodde att jag skulle vara livrädd men det gick bra. Jag förstod även instruktionerna så då kände jag mig duktig. Jag har åkt massa fyrhjuling i olika konstellationer. Små som stora, i tävling och som övning, på bana och på övningsfält. Vi spelade paintball och jag åkte skateboard med motor. Det var sjukt svårt men väldigt roligt när man fick lite kläm på det. Stor vattenruschkana. Jag red även. Ridningen är verkligen inget att skryta om. Det var galna hästar som bet efter varandra och som inte gick att kontrollera. Jag tyckte faktiskt till och med att det var lite läskig. Åkte en annan typ av höghöjdsbana där man hänger i armarna istället för sitter i sele. Spelade även fotboll när man är fastspänd och har begränsad rörelsemöjlighet. En av dagarna fick vi se snö. Jag fick se det fina liftsystemet som finns i Bariloche men fick inte möjlighet att åka skidor vilket gjorde mig lite ledsen. Dock fick jag åka kabinlift som jag har tjatat om att jag vill prova så himla länge. Var på tre olika komikföreställningar och besökte även en Ice bar.
Sista dagen var det forsränning som var roligt och blött. Vattnet var 4 grader varmt. På eftermiddagen så var det utflykt till en vacker sjö.
Nattklubb:
Under de 7 nätter som vi var i Bariloche gick vi ut varje natt. Middag åt vi runt 21 och sedan 23:30 var det nattklubb. Varje kväll hade mer eller mindre ett tema. Det var rött, vitt, kostym, neon, skola, Argentina och Barilochetröja. För att komma in på nattklubbarna behövde man ha sitt armband som hade ett inbyggt chip. När automaten hade läst av chipet fick man ett kvitto som gav en tillgång till en fri läsk. Nattklubbarna i Bariloche är bäst. Så otroligt mycket fräschare än i Avellaneda (speciellt toaletterna). Cool arkitektur och utöver detta så erbjöd nästan alla nattklubbar någon form av show.
Man åkte till nattklubbarna i Travelrocks bussar. Alla som var i Bariloche med Travlrock åkte till samma nattklubb. Med på nattklubbarna var coordninadores som höll i danser och hjälpte till ifall någon situation skulle uppstå, så som att någon blev alldeles för full. Man återvände från nattklubbarna runt 3 eller 4. Under klassfesten så stängde dock nattklubben redan 2.
Lekar:
Det finns några olika lekar och aktiviteter som jag har lärt mig i Bariloche. Den ena är ”pica de Bariloche” och innebär att en grupp (ofta två) killar/tjejer går fram till en kille/tjej och säger ”kan inte du pussa/hångla med min vän?” (Obviously så pussar/hånglar man ju med någon av det motsatta könet. ALDRIG att två killar/tjejer skulle köra pica de Bariloche)sedan svarar man ja eller nej. Blir det nej försöker folk övertala en till ett ja. Och som min svenskargentinska vän frågade mig ”lekte du då Elin?” ja, lite..
-> En kort väldigt feministisk inflikning. En kille bad en kompis till mig om pica de Bariloche och hon ville inte. Men han var envis och hon ville verkligen inte. Jag var nära att gå in i situation och säga något som ”hey, back of okey? Hon vill inte!” men ser då att min kompis nära kompisar istället hejar på killen att försöka mer. Det var inte en kille hon kände. Det var inte en kille hon hade en crush på. Jag vet inte ens om det hade spelat någon roll men det var en helt random kille. Jag gjorde inget, rädd för att det skulle skapa mer rabalder än nytt och i slutändan gav han upp och det blev ingen pica de Bariloche. Men jag har verkligen reflekterat över situationen och mitt feministiska ställningstagande. Varför ville hennes nära vänner ta parti för den kille som hon inte ville kyssa?
En annan lek som coordinadores höll i var fotboll. Men inte vanlig fotboll. Alla tjejer skulle hålla en kille i handen när man spelade och om man skulle råka släppa handen så måste man hångla med killen. Vida de Bariloche. Jag är stolt över att jag aldrig släppte Maxs hand, även om vi lyckades ramla ett antal gånger på den hårda grusplanen.
Travelrock och organisation:
Det företag som arrangerade resan till Bariloche heter Travelrock. Under resan blir man mer eller mindre hjärntvättad at älska Travelrock. Man sjunger sånger, säger mantran om hur bra Travelrock är.
Travelrock är ett stort företag. Det finns tio hotell (om jag förstod det rätt) som är exklusiva för Travelrock i Bariloche och många av de utflykter vi åkte på är det Travelrock som företag som håller i. När vi åkte buss till Bariloche var restaurangerna på vägen Travelrocks. I Bariloche åkte vi till och från aktiviteter i Travelrocks bussar och när vi handlade choklad handlade många i den chokladbutik som samarbetade med Travelrock. Alla nattklubbar vi gick på var mer eller mindre exklusiva för Travelrocks resenärer när jag var där. Man åt, såg, bar, prata, sjöng och sov Travelrock.
Att allt just var Travelrock gjorde även resan väldigt smidig. Man behövde inte hålla kolla på mycket själv utan gled bara runt med sina coordinadores som såg till att man åt vid rätt tillfälle, hamnade på rätt buss och kom hem till rätt hotell. Men man hade även väldigt lite möjlighet till att ifrågasätta. Det fanns många dolda kostnader som man förväntades betala på plats; inträde till nationalparker, garderobsavgifter, avslutningsmiddag, tröja för avslutningsmiddag, fotografier etc. Och alla betalade blint för allt detta. Det var först efter några dagar som jag insåg att jag inte behövde betala för garderoben om jag kunde tänka mig att släpa runt på min ryggsäck och att jag inte behövde betala för alla foton som togs på mig. Dock ”kunde” jag inte säga nej till t-shirt eller avslutningsmiddag eftersom att alla skulle gå på dessa saker och jag inte ville sitta ensam i mitt rum. Men jag hörde aldrig någon höja en kritisk tanke.
Bussresan hem:
Vi skulle lämna hotellet klockan 10 men jag tror att det var först klockan 13. Alla var helt slut och resan var allmänt väldigt lugn. Jag satt på det nedre planet vilket även var ledarnas plan vilket gjorde det ännu lugnare. På bussen började jag nog med att sova i 5h. Det var så himla skönt. Sedan satt jag och snackade mycket med Davito, lyssnade på musik. När det blev natt så kollade jag på den vackra natthimmeln och precis när jag skulle somna så stannade bussen för mat. Vi fick mackor som middag, klockan 5 på morgonen.
Sedan bar bussfärden vidare och nästa måltid blev 12 h senare då vi fick hamburgare med pommes. När vi sedan gick på bussen hade någon gått runt och stulit mängder med choklad (och lite andra saker som pengar, men absolut mest choklad). Ja var turligt nog inte drabbad (även om jag både hade plånbok och min iphone samt mina hörlurar liggande väl synligt i bussen) men det blev stora rabalder då det totalt var choklad för tusentals pesos.
Runt 22 kom vi fram till Reva och släppte av det första lasset och sedan 1,5 h senare var jag hemma igen i Avellaneda.
Sammanfattning:
Bariloche var heelt fantastiskt. Jag är så himla tacksam att jag har fått göra denna resa och att jag har fått göra den med min Promo. Jag rekommenderar alla utbytesstudenter som får möjlighet att åka till Bariloche att åka. Det är något du troligen bara får uppleva en gång. Dock är Bariloche rätt dyrt och det finns många dolda kostnader.
Man blir aldrig uttråkad och jag tror inte att jag någonsin tänkte; vad ska jag göra nu? Det var en resa med ständigt högt tempo där man hela tiden gjorde något; red, såg snö, ice bar, forsränning, fourtrax, canopy och massa mer.
Sova gör man inte. Efter middagen så går man till några av Argentinas bästa nattklubbar och dansar galet. Varje nattklubb erbjuder någon form av framträdande och sedan har vi pica de Bariloche.
Bussresan må hända ses som lång men den kan enligt mig gärna ha fått vara längre. Fåtöljerna var otroligt bekväma och sällskapet trevligt. Naturen man åker igenom är otroligt vacker.
Små detaljer:
· De har en grej för krämkrig. På bussresan ner sprutade man rakgel på varandra och sista natten på hotellet så sprang alla runt och sprutade schampo, balsam, hudkräm, solkräm och tandkräm på varandra. Hela korridoren blev ett stort klaffs. Jag fick själv en stor mängd schampo/hudkräm- gegga i håret för att jag är ”la Sueca” På bussen hem var det tandkräm som gällde framför allt och även en mamma som var med på resan kladdade lite tandkräm på oss deltagare.
· Jag gjorde mig känd som ”la Sueca”. Under olika aktiviteter när de räknade upp de olika delar av Argentina som vi var ifrån så skrek jag alltid ut Sverige i slutet. Många kom efter det fram och frågade mig om jag inte var ”la Sueca” och ville ta fotografier. Det har för övrigt blivit lite av mitt tilltalsnamn, la Sueca.
· På tal om foton så ville min kompis ta en bild på enbart mitt öga. Jag vet att många tycker att jag har vackra ögon men ingen har någonsin tagit en bild på endast mitt öga.
· Jag gjorde kanske mitt universitetsval. Eller så gjorde jag inte det. Hur som köpte jag en bok som heter ”a short history of the argentinians” för att ge mig själv en bra sammanfattning om den argentinska historian och vad som ligger till grund för den argentinska kulturen.
· Tal. De har en speciell relation till att säga och göra ”djupa saker” Två gånger i samband med komikframträdanden så ser jag mig omkring och alla gråter. Jag som inte förstår så mycket, dels för att det är på spanska och dels för att komik och ”djupa tal” ofta anspelar på normer och allmänna fördomar som jag inte alltid delar. Ett av talen ska, om jag har förstått det rätt handlat om hur ens föräldrar har drömmar för sina barn och det enda jag tänkte på när jag hörde det var att Björn Afzelius Ikaros och att jag faan tänker gå min egen väg och inte följa någon väg som mina föräldrar pekar ut.
Underbara Elin, Du orienterar efter din karta så bra! Jag blir både Stolt och Avundsjuk på vad du gör. Lev drömmen, gör din grej, fånga chansen och fortsätt vara streetsmart. Puss och kram Cecilia och Dirk.