elinenargentina.blogg.se

Den här månaden har verkligen varit en berg-och-dalbana. Den började med att jag hade bestämde mig för att ja trivdes i familjen Manattini och mådde välldigt bra. Sedan fungerade det som sagt ändå inte som de ville och det bestämdes att jag skulle byta familj. Den veckan var en av de svåraste veckorna här. När man inte viste vart man skulle bo och man kände sig nekad från den familj som jag hade börjat bygga upp ett liv kring, om än inte så mycket med. Men när jag väl hade fått min placering så rullade allting på riktigt bra i min gamla familj och vi skildes som bra vänner. Det visade sig även att jag skulle trivas bra i min nya familj så från att inte ha känt att jag hade någon familj känner jag nu att jag har två familjer i Argentina. Jag började med ett schema att jag bor i Reco under veckodagarna men spenderar helgen i Ave. Jag fullkomligt älskar hur allt kom att lösa sig och skulle just nu inte vilja ändra något. Kring hur mina familjer fungerar. Mina familjer är väldigt olika och det som jag kände att jag kunde sakna i min familj i Avellaneda, detta omfamnande, värmande och mysiga familjelivet där man frågar varandra vad man har gjort under dagarna får jag i Reconquista medan jag får det roliga, spontana och smått galna livet när jag bor i Ave. Där är allt möjligt och allt kan hända. I got the best of both worlds. Nu har jag två familjer, två mammor, fortfarande bara en pappa och mängder med syskon som jag alla älskar på precis sitt eget vis och jag vet att de alla älskar mig, på sitt eget vis. Inget är så underbart som att höra att min familj i Reco saknar mig och att det känns lite konstigt när jag inte är omkring under mina nätter i Ave och hur Alicia, min mamma i Ae kan gå runt och undra om Elin ändå inte kommer över denna helg också.

Även om december till stor del har handlat om att bygga om en ny relation och rutin när det kommer till familjer så gäller det även när det kommer till dagsrytm nu när jag har lov. Det enda som jag har gjort i december är mer eller mindre äta och sova. Men december har även varit den månad då mycket föll på plats. På något sätt så slutade jag streta emot och mycket föll på plats. Kanske att det var detta som gjorde att jag nu trivs med mina familjer, eller så är det mina familjer som gjorde att allt nu känns mer naturligt. Jag vet att det var min oförmåga att anpassa mig som kostade mig min första familj (och öppnade portarna till min nya) så om det är någon av er som funderar på att åka som utbytesstudent så vill jag bara säga till er att öppna upp er för er familj, hur annorlunda och konstig den än är så finns och vill den vara där för att stötta dig.