elinenargentina.blogg.se

2014-05-03
02:33:18

Av jord är du kommen, jord skall du åter varda

Jag tror alltid att "a men nu har det gått 8 månader, nu kan jag inte bli mer förvånad över Argentina." Sedan hamnar jag i en ny situation och det känns som min första dag igen. Precis så var det i går när jag och Adri åkte till kyrkogården. 
 
Det första som förvånade mig var att jag inte fick ta kort. Jag hämtade kameran och när de frågade mig varför jag tog med den så sa jag "för att ta kort!" och alla blev helt "nämen inte kan du ta kort på en kyrkogård!" (Därav att ni inte får n å g r a bilder. 
 
Jag trodde att kyrkogården skulle vara som de i Sverige. Istället bestod den av massor med små kappel. Varje rik familj har sitt eget hus eller kappel med kistorna i. Kappelen är rätt "stora" och vackert utsmyckrade. Men de vanliga familjerna har sina nära och kära i kistor som sedan har lagt i "betongrum". Många av "betongrumen" har fönster som man kan öppna. Inte alla, men många. De flesta hade även ett kort på den avlidne vilket jag tyckte att var rätt fint.
 
Jag känner att jag vill gå in lite på detta med kistor. För det var det som jag hade, eller har svårast med. Man ser alltså kistorna, med människorna i. Person kan ha dött för många år sedan och sedan fått ligga i sin kista som jag kan ta på om jag skulle vilja (men som jag såklart inte gör). Jag tycker att det är rätt obekvämt att se alla dessa kistor och veta att de ligger döda människor som är i någon form av förruttelseprocess i dem. Utan att egentligen veta kemin som sker när en människa läggs i en kista som sedan får stå år i ett rum så blev jag förvånad över att det inte fanns någon speciell lukt. Gissar att de förmodligen gör något med kropparna för att de inte ska ske. Eller så är det bara jag som helt enkelt inte har koll på vad som händer med kroppen när man dör. 
 
En av de kistor som vi gick och tittade på var kistan till Adris kompis som faktiskt tog livet av sig för 4 år sedan. Det var en rätt stark upplevelse. Runt hans kista, och kistan från hans bror som hade dött i någon form av sjukdom några år tdigare fanns det massor med dukar, brev, blommor, leksaker och kort. Saker som förknippades med honom. Utan att jag kännde honom började nästan jag att gråta av att se hans kista. Sedan åkte vi hem i tystnad. 
Kommentar:
2014-05-03 @ 09:00:27
#1: Anonym

Vilket starkt ilägg i bloggen.
Så fint att du fick besöka denna plats tillsammans med Adri. Jag förstår att tårarna ville komma.
Kraaaaam

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: