elinenargentina.blogg.se

2014-04-08
07:02:16

Esperanza de vuelta

Förra fredagen, dagen efter det att jag varit och firat Sofi så åkte jag och Sofi ytterligare en gång till Esperanza. Men jag hann inte mer än komma dit innan jag... blev sjuk. På fredagskvällen så kännde jag mig inte riktigt bra men hängde ändå med Sofi ut till en bar för att träffa Eleze och Techu. 
 
Under lördagen blev jag sjuk på riktigt. Jag hade sedan gårdagen provat att äta en "gammal" pencilin som jag hade fått förra gången jag hade halsfluss, och på det blev det ytterligare en tablett för feber och en annan för ont i huvudet. På lördagskvällen tyckte Sofi att det var dags att åka till sjukhuset för att få mig undersökt, fast det enda jag hade var ont i hallsen och feber i drygt en dag. På sjukhuset fick jag a)betala massa för att se en läkare b) ett recept på bredspectrumantibiotika som skulle tas var 12:e timme c) injektion i rumpan för febern
 
När jag sedan kom hem blev det att att börja behandlingen med antibiotika och middag innan jag gick och la mig och Sofi gick ut. 
 
På söndagen vaknade jag för att ta min tablett. Jag mådde illa så jag gick upp för att gå på toa. Tio minuter senare så spydde jag. Som tur var hade jag väntat med att ta medicinen så den blev inte påverkad mer än att jag tog den två timmar senare. Vad som fick mig att spy tror jag var en blandning av a) att jag hade ätit dåligt med mat b) att jag hade blandat olika typer av mediciner c) att antibiotikan var så stark.
 
Sedan åt jag lunch i den mån jag kunnde. Sov lite mer och blev sedan itvingad te och kakor för att äta lite mer, fast det kändes som att jag mådde dåligt. Resten av dagen fortsatte med medicin och vila. Jag var allmänt emot att äta mina mediciner för feber och bredspectrumsantiiotika som fick mig att må illa och allt men gjorde det ändå. För mig att äta bredspectrumsantibiotika är lite som att ge fläsk till en muslim. Jag tror på vetenskap och jag vet att världen just nu har ett ökande problem med att allt fler bakterier blir resistenta mot antibiotika. Jag tror att min kropp klarar av en halsfluss utan antibiotika över huvudtaget om den bara får lite tid, och massor med vila. Det är vad jag tror på. Att behöva äta den j**la antibiotikan var jobbigt både mentalt och fysiskt. Det gick (och går) emot det som jag tror på, och den fick mig att må illa. 
 
På måndagen så fick jag mitt första samtal från YFU Bs As. De ringde och var oroliga för varför jag inte ville åka till sjukhuset när jag var sjuk och varför jag inte ville äta min medicin. Jag sa som det var, att jag inte är ett större fan av det argentinska sjukhussystemet men att jag hade varit till sjukhuset I LÖRDAGS ochåt min medicin (och diverse andra tabletter för feber etc.) Sedan på tisdagen igen så ringde de från YFU Avda och frågade varför jag inte hade åkt till sjukhuset och varför jag vägrade äta min medicin VILKET JAG INTE GJORDE. Ytterligare en gång fick jag förklara hur detta går emot "min religion" och hur detta får mig att må dåligt. 
 
På tisdagen var även huvudattraktionen för resan. En maskeradfest. Eftersom jag mådde så mycket bättre så tyckte jag och Sofi att jag kunnde gå på festen. Festerna i Esperanza är några av de roligste jag har varit på i Argentina. Jag ville inte gå hem, och d var jag ändå fortfarande lite sjuk när jag var där. Jag gick utklädd till Mimmi. 
 
På onsdagen var det röd dag så då åkte jag och Sofi hem. Hemma var jag arg på min värdfamilj eftersom att de hade pratat med YFU om att jag var sjuk och dessutom sagt falska saker om att jag inte hade varit hos läkare etc. Jag förklarade hur jag kände och de förklarade hur de kännde. I slutändan kan man väll lite säga att vi blev oense om att vi var ense. Jag har bestämt mig för att jag blir sjuk någon mer gång i Argentina så kommer jag att vara envis vid det faktum att inte gå till sjukhuset de första två-tre dagarna och gör jag det så ska jag förklara att jag inte kommer att äta stark antibiotika eftersom a) det går emot "min religion" b) senaste gången jag åt det mådde jag illa.
 
Ska kanske även säga att jag har ingenting emot antibiotika så länge man inte ger det i starka doser när det inte är nödvändigt. Hade det visat sig att jag behövde stark bredspectrumantibiotika som kan ta död på vissa resistenta bakterier så är det så klart jag äter det.
 
Jag har även kommit fram till hur glad jag ändå är för att jag är svensk i Argentina och inte tvärt om. Att vara van att åka till sjukhuset för minsta feber och få stark pencilin för att bli frisk och sedan komma till Sverige och ha folk omkring sig som säger "men vänta lite, så ska vi se om inte kroppen själv kan klara av infektion, ta en alvedon". Om man sedan lyckas övertyga sin familj att man faktiskt vill åka till sjukhuset så kommer man att få vänta i någon/några timmar eftersom att läkaren kommer att vilja kontrollera att man är "sjuk nog" för pencilin genom att ta sänkan. Då känns det nog ändå bättre att behöva säga nej till stark antibiotika än att bli nekad det. Men jag blir fortfarande arg på hur det argentinska sjukhussystemet fungerar. 
 
Hur som, lite bilder från festen! 
Jag färdig för att gå ut
Jag och Eleze
Ruben och jag
Gruppfoto
Ruben med en av de bäst kostymerna enligt mig! They look awesome! 
 
Kommentar:
2014-04-08 @ 20:27:20
#1: Lisa

Hej!
Hoppas du har ett underbart år i Argentina!
Jag har ett par frågor då jag funderar att åka som utbytesstudent nästa år men står mellan två länder i mitt val.
Argentina och Nya Zeeland.
Därför har jag några frågor och tänkte ställa dem.Svara bara om du känner att du har tid och lust :)
- Hur fungerar skolan i korta drag?
Jag läste spanska under 7-9:an i högstadiet och bytte sedan i gymnasiet till tyska för att kunna tenta av det. Kommer det varaett väldigt stort bekymmer?
- Hur är det med engelskan, kan många Argentinare engelska?
- Hur är det allmänt i Argentina, är nämligen rädd för att hamna på ett "slummigt" ställe. Då jag är mer "modern" av mig och inte riktigt tycker om när det är "gammalmodigt".
- Hur är det med shopping och andra fritidsaktiviteter?
- Framförallt, är det säkert ?
Kan man gå runt i stan utan att behöva oroasig att hamna i "Gängbråk", skjutningar och andra liknande saker som man ser i filmer om SydAmerika, eller liknar livet som i dessa filmer. Alltså mycket mexikansk mat, stora familjer, tätbefolkat, "slummigt"?
Kram kram
Lisa

Svar: Jag skickade ett mail till dig med svaret på alla frågor men publicerar även svaret här för de andra som kan vilja läsa :)Okej, då kör vi!
Skolan: När man åker som utbytesstudent kommer man att gå i Secundaria (gymnasiet). Oftast så hamnar man i cuatro/quinto (4:an/5:an) men jag hamnade direkt i quinto (vilket är lite ovanligt) och fick därför möjlighet att böra på universitetet. Secundaria går man antingen på morgonen eller på kvällen. I cuatro och Quinto har man valt en inriktning som kan vara humanistisk (samhälle typ) Natur, ekonomi eller teknik. Går man teknik finns även ett sjätte år, sexto. Jag gick humanistisk. Man har runt 5 timmar skola om dagen. Går man morgon så börjar man runt 7:30 till senast 12:30 och går man eftermiddag kan man börja 13 och gå till 18. Idrott har man under den delen av dagen man inte har skola, dvs går man i skolan på morgonen har man idrott på eftermiddagen och tvärt om. Betygsystemet är 1-10 där allt under 7 är mer eller mindre icke godkänt (6 = E- typ). Skolåret börjar i februari/mars och slutar i december. Det är vanligt att man går om. Det finns både privata och kommunala skolor. I secundaria har man skoluniform.
Språket:
När jag åkte till Argentina hade jag läst spanska från 6:an till 1:an på gymnasiet. Språk var och är inte min starka sida och jag har och har alltid haft C i spanska. Jag tänker inte ljuga och säga att det inte var något problem. Det var svårt i början MEN MAN ÖVERLEVER. Första dagen hade jag redan fått använda mig av alla ord som jag någonsin lärt mig på spanska. Efter en månad så kändes språket mycket bättre. Efter fyra kände jag att jag kunde kommunicera i vardagssituationer utan problem, typ prata om vad man har gjort under dagen, och vad man behöver göra och hur man mår etc. Nu, efter 7 månader, så är språket inget problem. Jag kan inte varje ord i varje situation men jag hänger med i politiska debatter på tv till 85% och kan uttrycka mig och min åsikt utan problem. Jag kan delta i samtal på nästan samma nivå som alla andra i familjen eller bland mina vänner. (Men jag pratar invandrar castellano så ibland kan folk som inte har vant sig vid att lyssna på mig ha svårt att förstå, typ som du eller jag kan ha svårt att förstå andra med stark svensk dialekt)

Angående engelska så är det så att de är få som pratar eller kan kommunicera på engelska. Man lär sig engelska i skolan men det är väldigt simpelt. Argentina håller på att bli bättre på engelska dock. Det finns många privata engelskaskolor som de som har ekonomin sätter sina barn i för att lära sig bättre engelska. Men tro inte att du kan komma till Argentina och prata engelska, du kommer att hitta några men det är castellano som gäller för att kommunicera.

Gud, nästa del är sjukt svår att svara på, men jag ska försöka ge det en så rättvis bild som möjligt. :)

Modern, slummigt och gammelmodigt
Argentina är ett land med mycket större klasskillnader än vi har i Sverige. Desto rikare en familj är och desto närmare en stor stade den bor desto mer lik Sverige är den. Buenos Aires och Santa fe är två stora städer med mycket turism och studenter från andra delar av världen. I dessa städer är det samma märken, musik, filmer etc. som i Sverige. "De har adopterat den internationella kulturen" Ju längre från dessa städer du kommer desto mer "rent Argentinsk" blir det och ju längre ner du hamnar i samhällsklasserna desto "slummigare" blir det.

De större städerna är även farligare. Det är det högre risk att man hamnar i "gängslagsmål" och i "droguppgörelser" OM man är i fel stadsdel vi fel tid. Bor du i en större stad är det möjligt att du inte kommer att kunna ha samma frihet som du skulle kunna ha i en liten stad. Men vad vet jag, jag har aldrig bott i en stor stad utan bygger min uppfattning på vad min familj berättar och vad jag ser på tv.

De mindre städerna är ofta säkrare. Jag bor i Reconquista, en stad på ca 90 000 invånare. Den är inte så "modern" av sig. På dagarna så kan jag röra mig som jag vill över allt. På kvällarna och nätterna så väljer jag
Elin Palm

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: